The confessions of a distracted mind.

Jag har varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg i min blogg. Anledningen är överambition. Jag började skriva på en inlägg som nu snarare har växt till en essä och det är fortfarande inte klart även om jag ska satsa på att det blir det snart. Så varför skriver jag nu då igen, plötsligt?

Så här ligger det till:

Jag är en slarver. Det är ingenting jag sticker under stol med. Min framförhållning är usel, jag är disträ och ibland stänger jag bara av när folk pratar (förmodligen har det någon gång även drabbat dig min kära favoritläsare). Jag är inte helt värdelös på att hålla tider, men visst arbete skulle kunna utföras på det området också. SÅ! Med det här som grund så kan vi prata lite om min utbildning. Jag har gjort många omtentor i mina dar. På psykologprogrammet har jag hittills gjort omtenta på följande kurser: Psykiatri med KBT-inriktning, PDT, Test och utredningsmetoder, Perceptionspsykologi, Socialpsykologi och Biologikursen. Därtill har det tillkommit en del andra inlämningsuppgifter. Det här har egentligen aldrig stört mig eller ens gett mig ångest eftersom jag känt att jag trots allt har haft ganska bra koll på vad det är jag i slutänden behöver kunna och hur mycket det är jag vet just nu. A master of meta-cognition helt enkelt. Dessutom har jag hela tiden vetat vad det är som gäller, dvs, inga rester får finnas när termin 6 börjar för då får man inte gå på praktik och jag har ändå alltid håll mig inom ramarna för vad som är rimligt och aldrig behövt be institutionen om alternativa lösningar för att hjälpa mig upp ur något slarver-träsk som jag inte kan hantera. Termin 6 har nu börjat och jag är här utan rester. bra bra. Allt var frid och fröjd tills vi nu skulle ha ännu en tenta innan vår praktik. Och jag skulle vilja prata lite om just upplägget för den här tentan.

Så här ligger det till:
Varför har man en tenta och varför måste man ha godkänt på den? Jo. Det handlar om kvalitetssäkring. Om institutionen skall kunna skicka ut sina elever på praktik så måste de kunna försäkra sig om att eleverna har tillräcklig kompetens för att kunna utföra sitt arbete. Kompetens är kanske fel ord och kunskap mer träffsäkert, för vissa människor är trots sin kunskap inkompetenta. Den här sista tentan hade ganska märkliga kriterier för hur bra man var tvungen att prestera för att få gå på sin praktik. Man var nämligen inte tvungen att prestera alls. Man var bara tvungen att vara där, på plats, och skriva. Ett godkänt resultat krävdes således inte och det fanns ingen satt lägstanivå som kunde få en att riskera att förlora sin praktikplats. Informationen om att man var tvungen att närvara på tentan var inte allmän kunskap i klassen utan hade långsamt spridits då en person specifikt ställt frågan, om hur det låg till, på ett seminare med bara ett fåtal närvarande. Därmed var det några som inte kom till tentan i tron att det fanns en omtenta. Kanske trodde de det eftersom det fanns en utsatt på schemat. När dessa personer hörde av sig till institutionen började det uppstå lite jämförande diskussioner mellan värdet av att fysiskt närvara på en tenta eller att inte vara där alls. Betänk att det inte fanns någon lägstanivå. Jag tycker att en person lika gärna kan stanna hemma och spara lite tid åt den som rättar än att gå dit och skriva halvtaskigt. I det här fallet hade jag faktiskt kunnat gå dit, satt mig ner, och skrivit fyra rader om hur det går till när man garvar sälskinn och ändå kunnat kräva att jag ska få gå på min praktik. Men att då stanna hemma är tydligen ett stort NONO!. Jag tycker det är en bra idé att ha en tenta på kursen. Om vi ska kunna juridiken kring vårt arbete så är det bättre lämpat med tenta än hemuppgifter. Det är i alla fall min spontana, men något ogenomtänkta, åsikt. Kanske hade det varit en god idé att byta plats på våra två sista kurser innan praktiken då vi inte hade någon tenta på förra kursen och därmed hade eventuella hindrande eventualiteter inte stått i vägen på samma sätt.
Som ni redan förstått så var jag en av dem som inte var på tentan och skrev. Anledningarna till varför vissa av oss inte dök upp finner jag irrelevant. Om det berodde på sjukdom, försovning, olycka eller ren fuck you-mentalitet spelar ingen roll.

Det hela har nu löst sig på så vis att jag i min mail fått en hemuppgift att skriva. Det är väldigt barnsligt men jag kunde inte hindra tanken som poppade upp. Ett fall av "tänk inte på en banan"-karaktär. Tanken var: Måste jag nu få godkänt på den här uppgiften när jag lämnar in mitt första utkast eller behöver jag bara lämna in det? Behöver uppgiften bara närvara i hans mailbox?
Kanske kommer det senare i eftermiddag dimpa ner ett mail i min lärares mailbox från mig. "Hej! Här kommer min uppgift. Jag är inte säker på att du kommer godkänna den, men nu får jag väl i alla fall gå på praktiken? MVH/Olof". Min lärare öppnar det bifogade Word-dokumentet och stort...mycket mycket stort.... närmre bestämt i storlek 48 Vivaldi så står det där...... det enda ord min hemuppgift innehåller........


"bajs"



För övrigt så tycker jag om min institution,utbildning och människorna runt omkring väldigt mycket. Undantag finns såklart men jag tycker om framförallt just dig.

Kram på er alla och ha en bra praktik kära klasskamrater.